Grå lördag, men vad gör det?!

Vaknade upp i mitt lilla hus till en lördag då vädret tydligen inte kunnat bestämma sig för om det vill vara soligt eller molnigt, således blev det båda delar. Drack mitt morgonkaffe på verandan så som sig bör på en ledig dag. Så där lagom trött efter gårdagens festligheter tände jag fyr i vedspisen och hämtade in lite ved.

Vissa dagar borde kanske egentligen vara riktigt sunkiga, som idag till exempel. Men på något sätt så blir de ändå fantastiska. Kanske är det för att det helt plötsligt infinner sig ett lugn inombords och jag får möjlighet att se alla de där små sakerna i vardagen som egentligen är helt underbara. Bara man har tid att lägga märke till dem.

Jag cyklade ner till byn för att handla diverse saker, bland annat en present till en vän som firar födelsedag idag. Sånt där sista-minuten-handlande brukar aldrig gå bra, men det gjorde det idag. Sista inköpet innan hemfärd var kattmat, så jag stannar till på Konsum. På en stol sitter en gammal man. Han har packat och betalt sina varor och kassen står i vagnen bredvid honom. Han sitter där på sin stol med en glass i handen och ser så där vardagsnöjd ut, med ett litet leende på läpparna. Sådant gör mig glad. Att lägga märke till andra människors förnöjsamhet över de små fina stunderna i livet. Det gör mig uppmärksam på att även jag ska ta mig tid att njuta av allt det som jag har att vara tacksam över. Jag cyklade hem med vetskapen om att jag troligtvis glömt att köpa något men att det faktiskt inte spelar så stor roll.

Så sitter jag nu här och njuter av min gråa lördag. Med fötterna på verandaräcket, kaffekoppen i handen och laptopen i knät. Inne sprakar det i vedspisen och katten sover i ett hörn i soffan. Jag inser att just precis i denna stunden är livet ganska underbart.

Avslutar med en låt som jag tycker passar till denna dagen...Daniel Adams-Ray, Förlåt att jag aldrig sagt förlåt