Sitter i en varm taxi och är tacksam för att jag inte åkte tidigare på dagen. Det är fortfarande varmt, men behagligt. Det blir varmare och varmare för varje dag som går nu. Jag passerar förbi en frodigt grön veteåker vackert inramad av kokospalmer. Landsbygden är så otroligt vacker. Landskapet skiftar och liksom böljar fram. Dalar, kullar, berg och sen helt plötsligt något som kan liknas vid en liten stadskärna. En doft som påminner om nygräddade våffelstrutar fyller bilen för en kort sekund när vi passerar förbi.
Jag älskar kontrasterna. Ett litet skruttigt hus, en nästan naken man tar en dusch sittandes på huk vid en spann. Åkermark, vajande palmer, höga kullar täckta av stora träd, kor som stillsamt betar sida vid sida med en och annan vit häger. Mitt i alltihop står plötsligt en eller ett par gigantiska reklamskyltar med diverse konsumtionsbudskap.
Taxichauffören Datta säger att han tar en genväg och i sakta mak åker jag längs en liten, smal och slingrande väg. Reklamskyltarna försvinner, kvar är åkrarna, korna och palmerna. Utanför fönstret passerar en man med sin vagn, från vilken han säljer pani puri. Längs vägen ligger bostadshus i väldigt varierande storlek och skick. Jag börjar nu närma mig Kolva beach och på något vis känns det mycket lugnare här än i Calangute. Kanske är det inte så konstigt, Calangute och Baga är de turisttätaste stränderna i hela Goa.
Datta väntar medan jag letar efter ett bra rum. Tittar först på ett. Det luktar som någon sprejat mycket kackerlacksgift där, madrassen är hård och damen vill ha alldeles för mycket betalt. Jag går vidare, frågar i en liten affär om de vet något bra guesthouse. De följer med och visar ett rum som är helt ok, men madrassen är inte mjuk här heller och jag får en känsla av att jag ska leta vidare. Mitt emot ser jag vackra orange hus med små söta balkonger, det ser dyrt ut. Men att titta är gratis, så jag går dit. Nu sitter jag på min lilla söta balkong, i ett välstädat och vackert rum med en, för Indien, väldigt mjuk och skön madrass. Nä, det var inte gratis, men långt ifrån dyrt. Jag njuter av titta på palmerna i den fina trädgården och bestämmer mig för att det var värt de där extra 60 kronorna extra per natt.....
Jag älskar kontrasterna. Ett litet skruttigt hus, en nästan naken man tar en dusch sittandes på huk vid en spann. Åkermark, vajande palmer, höga kullar täckta av stora träd, kor som stillsamt betar sida vid sida med en och annan vit häger. Mitt i alltihop står plötsligt en eller ett par gigantiska reklamskyltar med diverse konsumtionsbudskap.
Taxichauffören Datta säger att han tar en genväg och i sakta mak åker jag längs en liten, smal och slingrande väg. Reklamskyltarna försvinner, kvar är åkrarna, korna och palmerna. Utanför fönstret passerar en man med sin vagn, från vilken han säljer pani puri. Längs vägen ligger bostadshus i väldigt varierande storlek och skick. Jag börjar nu närma mig Kolva beach och på något vis känns det mycket lugnare här än i Calangute. Kanske är det inte så konstigt, Calangute och Baga är de turisttätaste stränderna i hela Goa.
Datta väntar medan jag letar efter ett bra rum. Tittar först på ett. Det luktar som någon sprejat mycket kackerlacksgift där, madrassen är hård och damen vill ha alldeles för mycket betalt. Jag går vidare, frågar i en liten affär om de vet något bra guesthouse. De följer med och visar ett rum som är helt ok, men madrassen är inte mjuk här heller och jag får en känsla av att jag ska leta vidare. Mitt emot ser jag vackra orange hus med små söta balkonger, det ser dyrt ut. Men att titta är gratis, så jag går dit. Nu sitter jag på min lilla söta balkong, i ett välstädat och vackert rum med en, för Indien, väldigt mjuk och skön madrass. Nä, det var inte gratis, men långt ifrån dyrt. Jag njuter av titta på palmerna i den fina trädgården och bestämmer mig för att det var värt de där extra 60 kronorna extra per natt.....
Hej Maria! Vilken härlig beskrivning och det mesta känner jag igen(helt otroligt att jag varit där).Kram M-B
SvaraRadera